Eroticism has this in common with an addictive drug: that there is a coercive element to its pleasure with which part of us is in complicity, and part not. Thus ever since time began men have been trying to enjoy eroticism without being destroyed by it. Societies, religions can be defined in the way they deal with this conundrum. Polygamy, monogamy with repression, monogamy with affairs, monogamy with prostitutes, serial monogamy. Not to mention individual solutions of great ingenuity, or desperation: Victor Hugo with the door knocked through the wall of his office, to let in a girl each afternoon. Auden's flair for finding call-boys in every town. Picasso who simply refused when wife and mistress demanded he choose between them. Then there is always the hair-shirt of course. But perhaps the thing to remember when you wake up with a life full of fresh paint and tortuous complications is that eroticism wasn't invented for you, nor merely for the survival of the species perhaps, but for a divinity's entertainment. Nothing generates so many opportunities for titillation and schadenfreude as eroticism. Which is why it lies at the centre of so much narrative. How the gods thronged the balconies of heaven to see the consequences of Helen's betrayal! And your friends are watching too. Your antics have put the shine on many a late-night conversation.
On the borders between mythology and history, that wily survivor Odysseus was the first who learnt to trick the gods. And perhaps his smartest trick of all was that of lashing himself to the mast before the Sirens came in earshot. There are those of course who are happy to stand at the railings, even scan the horizon. Otherwise, choose your mast, find the ropes that suit you: sport, workaholism, celibacy with prayerbook and bell... But the kindest and toughest ropes of all are probably to be found in some suburban semi-detached with rowdy children and a woman who never allows the dust to settle for too long.
| Erotik liknar i ett avseende en beroendeframkallande drog. Med njutningen följer ett tvång, som vi till viss del motsätter oss och till viss del accepterar. Sedan tidernas begynnelse har människan försökt att njuta av erotik utan att låta sig förstöras. Samhällen och religioner kan definieras genom det sätt på vilket de hanterar just detta problem. Polygami, repressiv monogami, monogami med vänsterprassel, monogami med prostituerade, seriemonogami etc. För att inte nämna alla geniala, eller desperata, peronliga lösningar. Victor Hugo lät bygga en lönndörr i kontorsväggen där han släppte igenom en kvinnlig besökare varje eftermiddag. Auden plockade alltid upp en ung manlig prostituerad i alla städer han besökte. Picasso vägrade helt sonika att välja mellan sin fru och sin älskarinna. Sedan finns naturligtvis alltid tagelskjortan. Men det viktigaste att tänka på när du vaknar upp i en ny värld av gnagande komplikationer är att erotik inte uppfanns för din skull och inte för artens fortlevnad utan för att roa diverse gudomar. Det finns inget som skapar så mycket spänning och skadeglädje som erotik, varför det står i centrum i så många berättelser. Gudarna formligen skockades på balkongerna uppe i himlen för att få se konsekvenserna av den sköna Helenas otrohet. Dina vänner tittar också. Dina krumsprång och snedsteg har förgyllt många nattliga samtal.
I gränslandet mellan mytologi och historia var den sluge Odysseus först med att lura gudarna. Och hans smartaste trick var kanske att surra fast sig vid masten innan han kunde höra sirenernas sång. Det finns naturligtvis de som mer än gärna står vid relingen och till och med spanar längs med horisonten. Om du inte är en av dem så måste du välja din egen mast: idrott, arbete, celibat med bibel och piska... Men det mjukaste och starkaste repet hittar man förmodligen i ett radhus i förorten, med stökiga barn och en partner som inte låter dammet lägga sig. |