Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den där första ödesdigra tomaten som startade La Tomatinarevolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det ett Francofientligt uppror eller någon karneval som spårade ur. Enligt den populäraste versionen av historien försökte lokalbefolkningen ställa till med bråk under 1945 års Los Gigantesfestival för att väcka uppmärksamhet. De råkade på en grönsaksvagn strax intill och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade tills spektaklet trappades upp till ett veritabelt handgemäng av flygande grönsaker. Anstiftarna tvingades ersätta tomathandlarna, men det hindrade inte att fler tomatkrig blossade upp – och en ny tradition föddes. Oroliga för en okontrollerad upptrappning utfärdade myndigheterna en rad förbud på 50-talet, som de lättade på för att sedan återställa dem igen. 1951 sattes ortsbor som bröt mot lagen i fängelse tills allmänna protester fick dem fria. Den mest kända konfrontationen mot tomatförbudet inträffade 1957 då motståndarna genomförde en fejkad tomatbegravning, komplett med kista och procession. Efter 1957 beslöt det lokala styret att acceptera sakernas tillstånd, fastställa några få regler och sedan gilla denna säregna tradition. Även om tomaterna står i centrum, är det en veckas festligheter som bereder vägen för den slutliga höjdpunkten. Det är firandet av Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och sankt Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier i sann spansk glädjeyra. För att deltagarna ska samla styrka inför det kommande tumultet serveras en grandios paella kvällen före drabbningen bestående av en typisk valenciansk tallrik med ris, skaldjur, saffran och olivolja. Idag präglas denna ohämmade festival av ett visst mått av ordning. Arrangörerna har sträckt sig så långt att de odlar en särskild sorts oaptitliga tomater speciellt för det årliga evenemanget. Festligheterna börjar vid tiotiden på förmiddagen med att deltagarna tävlar om att få tag på en skinka som är fastgjord i toppen av en stång insmord med fett. Åskådarna sprutar vatten på de klättrande medan de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv rullar lastbilar fulla med tomater in i staden samtidigt som ropen ”Tomat, tomat!” når ett crescendo. Sedan börjar huvudevenemanget i och med att en vattenkanon avfyras. Det är startskottet för att krossa och kasta tomater för fullt mot sina medtävlare. Långa tomatlobbar, dödande närträffar och medeldistansskott. Oberoende av teknik ser deltagarna helt annorlunda ut när det hela är över (och känner sig så också). Nästan en timme senare lämnas tomatindränkta bombare för att leka i ett hav av klafsande gatusalsa där man knappast hittar något som liknar resterna av en tomat. Ett andra kanonskott signalerar slutet på bataljen. |