Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den där första ödesdigra tomaten som satte igång La Tomatina revolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det en anti-Franco rebell, eller en karneval som spårade ur. Enligt den populäraste versionen ville lokalinnevånare skapa uppmärksamhet genom att iscensätta ett bråk under Los Gigantes-festivalen 1945 ( en parad med enorma dockor av papier mâché). De råkade stöta på en grönsaksvagn i närheten och började kasta iväg mogna tomater. Oskyldiga åskådare drogs med tills det hela trappades upp till ett enormt slag med flygande frukt. Anstiftarna tvingades betala tillbaka till tomatförsäljarna men det hindrade inte att fler tomatslagsmål uppstod-och en ny tradition hade skapats. Myndigheterna som var rädda för en okontrollerbar upptrappning, antog en avslappnad inställning men införde sedan en serie förbud under femtitalet. De lokalinnevånare som 1951 motsatte sig förbuden fängslades , tills en folkstorm fick dem fria. Den mest minnesvärda demonstrationen mot tomatförbuden inträffade 1957, när förespråkarna höll en skenbegravning av en tomat, med kista och begravningståg. Efter 1957 bestämde den lokala regeringen att anpassa sig, införde ett några regler och godtog den galna traditionen. Även om tomaterna har huvudrollen så inleds festivalen med en vecka av festligheter innan det sista upptåget. Firandet av Buñol's skyddshelgon, Jungfru Maria och St. Louis Bertrand tar vid med gatuparader, musik, och fyrverkerier i sann spansk glädjeyra. För att stärka sig inför kommande uppståndelse serveras en oförglömlig valenciansk paella med ris, skaldjur, saffran och olivolja på kvällen för slaget. Idag har denna hämningslösa festival en viss ordning. Organisatörerna har gått så långt som att odla fram en variant av oätliga tomater enbart för detta årliga evenemang. Festligheterna startar omkring kl 10 när deltagarna tävlar om att gripa tag i en skinka som är fäst längst upp på en inoljad påle. Åskådarna sjunger och dansar på gatorna samtidigt som de sprutar vatten på deltagarna. När kyrkklockorna slår tolv mitt på dagen, rullar lastbilar fyllda med tomater in i stan, medan ropen " To-ma-te", to-ma-te!" skallar och når ett crescendo. Startskottet för huvudattraktionen är när vattenkanonen sätts igång. Det betyder grönt ljus för att krossa och kasta tomater, alla mot alla, på andra deltagare. Tomatkastare av alla slag, långdistans, prickskyttar och medeldistans deltar. Oberoende av teknik kommer du att vara (och känna dig) ganska annorlunda när det hela är över. Ungefär en timme senare, tumlar tomatindränkta deltagare runt i ett hav av såsig tomatsalsa där det inte finns mycket som påminner om en tomat kvar. Ett andra kanonskott signalerar slutet för slaget. |