Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomaten som startade La Tomatina revolutionen? Sanningen är den att ingen vet det. Kanske var det ett anti-Franco uppror, eller en karneval som spårat ur. Enligt den mest populära versionen av anekdoten, försökte lokalbefolkningen under festivalen Los Gigantes 1945 (en gigantisk papier maché dockparad) arrangera ett bråk för att få lite uppmärk-samhet. De träffade på en grönsaksvagn i närheten och började slunga mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade tills scenen trappades upp till ett massivt handgemäng av flygande frukter. Anstiftarna blev tvungna att betala tomatleverantörerna, men det hindrade inte en upprepning av flera tomat- slagsmål - och födelsen av en ny tradition. De avslappnade myndigheterna, rädda för en oregerlig upptrappning, beslöt sedan att återinföra en rad förbud på 1950-talet. 1951 fängslades ortsbor som trotsade lagen tills en folkstorm krävde deras frigivning. Den mest kända fräck-heten gentemot tomatförbudet inträffade 1957, då förespråkare höll en fingerad tomatbegravning, fulländad med kista och procession. Efter 1957 beslöt de lokala myndigheterna att foga sig i stämplingarna, att inrätta några regler, och att anta den galna traditionen. Även om tomaterna står i centrum, leder en veckas festligheter till en slutlig uppgörelse. Det är en hyllning till Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och St. Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkeri på ett glatt spanskt vis. En episk paella, som visar upp en ikonsik valenciansk maträtt av ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja serveras på kvällen före slaget för att bygga upp din styrka inför det förestående bråket. Idag har denna ohämmade festival en viss ordning. Arrangörerna har sträckt sig så långt som att odla en speciell mängd osmakliga tomater enbart för det årliga evenemanget. Festligheterna inleds omkring kl. 10:00 när deltagarna rusar iväg för att få tag i en skinka, som är fäst på toppen av en oljad stång. Åskådare sprutar vatten på de sjungande och dansande skramlarna på gatorna. När kyrkklockan slår tolv, rullar lastbilar fulla med tomater in i stan, medan sånger "tol-ma-ter, to-ma-ter!" når ett crescendo. Sedan, när en vattenkanon avfyras, börjar huvudevenemanget. Det är startskottet för att krossa och starta en fullskalig attack mot med-deltagare. Långdistans tomatkastare, snörräta mördare och medeldistans krokskott. Oavsett din teknik, kommer du att se ut och känna dig helt annorlunda när det hela är över. Nästan en timme senare, lämnas tomatindränkta bombare kvar för att leka i ett hav av kladdig gatusalsa där man hittar mycket litet av det som liknar en tomat. Ett andra kanonskott signalerar att striden är slut. |